Göteborgs Internationella Konstbiennal 2009 avser att erbjuda en generös, poetisk och sensuell gestaltning av mänsklig mångfald och förmåga till såväl underverk som missgrepp, genom samtida konstnärers blick och verk.
What a Wonderful World känner vi igen som titeln på en sång skriven av Bob Thiele och George David Weiss speciellt för Louis Armstrong 1967. En intention med What a Wonderful World var att motverka 1960-talets tilltagande politiska spänningar och rasmotsättningar samt att förmedla en optimistisk framtidsvision. En samhällsbild som refererade till den unga generationens agerande för ett mer rättvist samhälle och en bättre värld. Titeln anknöt också till Louis Armstrongs tro på människans kraft att verka i linje med kollektivt hopp. Men wonderful – underbar eller förtjusande – kan också läsas som wonder-ful i meningen förunderlig eller outgrundlig, kanske till och med hotfull eller skrämmande.
Någon har poängfullt hävdat att ”Vårt förflutna är tragiskt, vår nutid är en katastrof, men som tur är har vi ingen framtid” och menat att framtiden är vårt hopp just därför att vi inte har den, inte äger den. Vi måste själva skapa vår framtid, medvetet eller omedvetet, oundvikligt vägledda av utopiska och dystopiska visioner. Att inte ha framtiden är själva möjligheten att skapa världen och bli till. Så, Quo vadis? Vart går människan? Vilken värld och framtid skapar vi människor?
Handling och tolkning hänger intimt samman med varandra och invävt i båda är etiska överväganden och politiska verkningar. I en komplex samtid som tappat tilltron till absoluta sanningar spelar kulturell/moralisk legitimitet idag en mer avgörande roll. Förståelse refererar inte alltid till fixerade och fasta tillhörigheter eller gemenskaper, utan i ökande grad till flytande, nomadiska och temporära identifikationer utan bestämda rötter, mera förankrade i mycelieliknande nätverksförbindelser. I denna verklighet blir konstnärliga gestaltningar och förhållningssätt allt viktigare som referenspunkter till samtiden och hänvisningar till framtiden.
Som en förlängning av föregående konstbiennals frågeställningar kring det politiskas tillstånd fortsätter kommande biennal med reflektioner kring det politiskas tillblivelse genom att belysa aspekter på individuella/kollektiva val, demokratiskt deltagande, och konstens förmåga att gestalta, tolka och förmedla iakttagelser och rörelser i samhället. Med What a Wonderful World hoppas vi kunna erbjuda en reflekterande och diskuterande utställning som speglar sin samtid genom att belysa såväl utopier/dystopier som historia i ett etiskt och politiskt perspektiv.
Celia Prado och Johan Pousette, 2008
